preacherteacher

I ett tidigare inlägg nämnde jag frågor Livskraftslägrets deltagare ställt genom små lappar i en frågelåda. En del av dem kom jag att snabbesvara direkt medans andra lades på hyllan till senare inlägg - alltså nu.

Varför kallar man Gud för MAN? Och inte kvinna?
Korrekt är att Gud oftast omtalas som "han". Dessutom förekommer andra "han-ord" som Fader, konung, Herre osv. "Hon-ord" typ Moder eller annat är mer ovanligt. Både i Bibeln och kristet språkbruk. Detta är givetvis en brist. Och en följd av de tider Bibeln och kristet språkbruk formades.

Samtidigt är det personliga - Fader, herde osv - en viktig styrka. Gud är inte en "den" eller ett "det" utan en person(lighet). Och personligheter blir i vårt mänskliga sinne benämnda som "han" eller "hon". Och då det för judar, kristna och muslimer handlar om tro på en Gud - inte flera och av olika kön - blir det "han" man säger. Fast man vet att Gud går utöver "han" och "hon". Är "överkönlig" typ.

Sedan väljer Gud att bli människa. Och som människa måste det ju bli en "han" eller en "hon". Och Gud väljer då att bli en man. Judisk sådan. Och snickarkunnig. På så sätt gjorde Gud sig tydlig för oss människor. Givetvis betyder detta inte att snickare är närmare Gud än rörmockare, att judar är närmare Gud än icke-judar eller att män är närmare Gud än kvinnor.

Varför är judarna Guds utvalda folk? Och Varför "missade" judarna Jesus?

Judarna - eller hebreer eller israeliter som de kallades tidigare - utvaldes av Gud för att det skulle finnas en plats och en miljö där Gud - när tiden var inne - skulle födas som människa. Gud hade kunnat välja mohawk-indianerna, zigenarna eller Burträskarna - men gjorde inte det. Utan det blev judarna. Helt oförtjänt. För att de var mindre och oansenligare än alla andra folk.

Orsaken till att judarna sedan "missade" Jesus verkar vara den att han inte motsvarade de tankar de hade om hur Befriaren från Gud - Messias - skulle vara. Och hur Guds utsände skulle agera. I Jesus fortsatte ju Gud sitt "nedifrånutväljande" på så sätt att han umgicks med de som inte var fromma, starka och väl sedda. Och detta tyckte de som hade sitt andliga på det torra var osmakligt och fel.

Tycker du att homosexuella har rätt att gifta sig i kyrkan och skaffa barn?
Detta är en fråga som verkar vara riktad till mig personligen. Om hur jag tycker. Och då blir svaret också det. I några sammanfattande meningar. Hur jag tycker alltså.

Jag tycker att homosexuella skall få leva i av samhället lagligt reglerade varaktiga relationer. Den relationen kallas partnerskap och motsvarar i allt väsentligt den heterosexuella relationen äktenskap. Jag tycker vidare att ordet äktenskap också fortsättningsvis skulle behållits för relationen man-kvinna. Jag tycker också att de religiösa samfunden ska fråntas eller avsäga sig vigselrätten så att vi i Sverige får det man har i till exempel Frankrike - juridiskt bindande äktenskap eller partnerskap ingås inför civil/borgerlig myndighet.

Då det sannolikt inte går så utan i stället blir så att kyrkor och samfund (till och med enskilda vigselförrättare) kommer att få välja om de vill viga samkönade par tycker jag att kyrkorna skall nöja sig med att viga/välsigna tvåkönade relationer - något för vilket vi odiskutabelt har Biblisk och teologisk täckning. I den troliga situation då det kommer att bli valfritt kommer jag med största sannolikhet begagna mig av rätten att avstå från att viga samkönade par.

Vad gäller rätten att skaffa barn tror jag frågaren menar adoptioner. Först och främst så har ingen, varken hetero- eller homosexuell har enligt min mening rätt till barn. Det är barn som har rätt till föräldrar. Och bra föräldrar. Inget tyder enligt min mening då på att homosexuella i sig skulle vara sämre föräldrar än andra. Eller bättre. Och därför kan de väl få adoptera. Som en möjlighet. Om de personligen är lämpliga. Men någon sorts rättighet till barn har ingen.

Med detta är gissningsvis olika trådar hopknutna vad gäller lägret Livskraft.

Och som sagt: Detta var ingen officiell folkhögskoleideologi utan egna tankar. Typ.