preacherteacher

Jag äger en Multireligös almanacka. Det är en intressant historia som markerar olika religioners olika helg- och högtidsdagar. I den kunde jag som exempel läsa att inom Buddhismen firades Nirvanadagen den 8 februari och att Trädens nyår firades inom Judendomen dagen efter. I förrgår - den 23:e - var det för hinduer Shivas stora natt och idag den 25:e är det Mongoliskt nyår. Detta är som sagt intressant och alltmer viktigt att veta i ett alltmer mångkulturellt samhälle.

I en annan almanacka ser jag att för februari var det den 6:e Samernas nationaldag och den 14:e Alla hjärtans dag. Går jag vidare från februari till mars månad ser jag andra saker de som gjort almanackan valt att markera: Internationella kvinnodagen den 8:e, Europeisk minnesdag för terrorismens offer den 11:e, Kronprinsessans namnsdag den 12:e, Vårdagjämningen den 20:e, Våffeldagen den 25:e och att Sommartid börjar den 29:e. Längre fram under året kan väl Världsbokdagen den 23 april, Nationalparkernas dag den 24 maj samt att jag fyller år på Grönlands nationaldag - datum utelämnas - också vara intressant. Samt att det är Kanelbullens dag den 4 oktober.

Det är alltså mycket som skapar en almanacka. Kultur, religion, kungahus och annat.

Grundbulten i almanackan i Sverige varken kronprinsessan eller kanelbullen utan i stället vad man kan kalla Det kristna året eller Kyrkoåret. Där har vi de stora helgerna Påsk, Pingst och Jul men också mer vanliga helger som till exempel Midfastosöndagen, 14:e söndagen i Trefaldighetstiden och Söndagen efter Alla helgons dag. Alla almanackans "röda dagar" är kristna helger - utom två. Det finns också ett par kristna helgdagar som är "svarta dagar" - alltså inte arbetsfria allmänna helgdagar. Solklart är dock att det kristna året är grund-mönstret. Och närmare bestämt det kristna året i protestantisk form så som det är fastställt i Svenska kyrkan, det största kristna trossamfundet i Sverige.

Det kristna året har två "årstider": Påsken och Julen.

Varje "årstid" har tre perioder: förberedelse, högtid och uppföljning.

Idag går vi på allvar in i Påskens årstid som sträcker sig fram in i slutet av november. Det är Påskens förberedelsefas - Fastan - som startar med Askonsdagen.

Påsken är den äldsta av det kristna årets helger och att Jesus uppstod från de döda är orsaken. Jesus uppstod en söndag - dagen efter judarnas vilodag sabbaten - och därför är söndagen den kristna kyrkans främsta gudstjänstsdag. Så småningom gjordes den dagen till en arbetsfri dag men det är en långt senare historia.

Påsken var, innan den också blev en kristen högtid, den viktigaste judiska högtiden men med en annan innebörd. Tiden mellan Påsk och Pingst - en annan från början judisk högtid - är den viktigaste festperioden under det kristna året. På bilden - klicka på den så blir det större - står det vita fältet fält med ett par röda prickar för den perioden. Den svarta pricken står för Långfredagen, den dag Jesus dödades och den violetta sektorn är Fastan, förberedelsetiden innan högtiderna. Och som sagt: Fastan inleds idag. Därmed Påsken.

Fasta tänker vi lätt är att inte äta, att säga nej, att avstå från något. Nog är det rätt i och för sig. I alla religioner - alltså också bland kristna - finns perioder eller dagar av fasta då man avstår från något som i och för sig är tillåtet för att också på det sätter fokusera på relationen till Gud, bön etc. Vill man ta en liknelse kan fasta liknas vid när en idrottare genom planerad träning och näring siktar mot en formtopp lite längre fram. Fastetiden skulle då kunna ses som förberedelse för en andlig eller religiös formtopp till Påsk - typ.

Samtidigt är inte kristen fasta något bara inre, andligt, individuellt, nästintill ego. Till en rätt fasta hör aktivitet och engagemang, beskrivet av profeten Jesaja som levde i Jerusalem för ungefär 2700 år sedan:

Nej, detta är den fasta jag (Gud) vill se:

att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep,
befriar de förtryckta, krossar alla ok.

Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum,
ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!

Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas.

Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.

Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: "Här är jag."

"Min Gud, Min Gud, varför har du övergivit mig?"

Vårvintern då allt ljusnar och vi mer och mer njuter vända mot solen är samtidigt en period då man i kyrkor och samfund på ett speciellt sätt fokuserar vissa händelser kring "världens ljus" - alltså Jesus. Under tiden före Påsk - alltså Fastan - blir det berättelserna om Jesu lidande och död som står i centrum. Det är just de händelserna i Jerusalem som är hans avgörande insats för oss människor. Alla de fyra Jesus-berättelserna - evangelierna - som finns i Bibeln berättar om detta. Dessutom gör de det på ett mycket mer detaljerat och noggrant sätt än när de berättar om andra händelser med och kring Jesus.

I år är det i kyrkorna så att man främst låter berättaren Markus framställning av Jesu väg till Jerusalem och hans lidande och död vara utgångspunkten i många gudstjänster och andakter. Förra året var det Matteus, nästa år blir det Lukas, sedan Johannes 2011, Matteus igen 2012 och Markus kommer tillbaka 2013.

Evangelisten Markus är den förste som skriver en löpande Jesushistoria. Innan han skrev hade berättelserna under ungefär 30 år återgetts muntligt. På den tiden - strax efter det vi kallar år 0 - var detta helt naturligt. Praktiskt taget alla hem saknade skriven litteratur. Nästintill all information var muntlig och lärdes in utantill. Man hörde, lärde och la på minnet.

De flesta Bibelforskare menar att Markus då skrev ner det urval av Jesushändelser som han ansåg vara av särskild vikt för att folk skulle kunna få rätt information - och kunna tro. Sannolikt hade han också de människor i Rom som trodde på Jesus i tankarna när han skrev. Och i sin berättelse blir det händelserna i Jerusalem det dygn Jesus led och dog - följt av uppståndelsen ett par dagar senare - som blir den längsta sammanhängande händelsekedjan (kapitel 14-16).

Det sista som människor säger brukar vi låta betyda mycket.
I Markus berättelse är Jesu sista ord: "Min Gud, Min Gud, varför har du övergivit mig?"

Folkhögskolans olika klassrum är uppkallade efter Bibliska kvinnor. När namngivningen gjordes fick lektionssalen längst mot väster ett namn på A och framme vid det sista rummet i skolans östra del blev det ett namn på N - sedan tog klassrummen slut.

När namnindelningen gjordes var lärarrummet det första rummet i korridoren från centralhallen österut. Lärarrummet var ingen lektionssal och fick därför inget namn. Senare gjordes en ombyggnad som gjorde att två små klassrum kom in mellan klassrummen Dina och Ester. Dorkas är det första av dessa.

.

I Bibelboken Apostlagärningarna kapitel 9 kan man läsa det lilla som finns om henne.

Apostlagärningarna är en direkt fortsättning den Jesusberättelse som kallas Lukasevangeliet. Lukas, som med sina två ganska långa böcker blir den författare i Nya testamentet som skrivit mest, är inte själv en av Jesu lärjungar utan en lärjunge till lärjungar. I evangeliet har han berättat bland annat om att Jesus både botar sjuka och vid något enstaka tillfälle uppväcker en död. I fortsättningsboken - alltså Apostlagärningarna - berättar han hur lärjungen Petrus och sedan också Paulus vid några tillfällen gör samma saker som Jesus gjorde. Med de berättelserna understryker Lukas att Jesus - som återvänt till Fadern, berättat i kapitel 1 - på något vis fortsätter att fungera i och genom de troende och deras ledare. Så förutom att berätta själva händelsen markerar Lukas att de kristna och Jesus hör ihop.

Dina är ett stort klassrum som ofta används av tillfälliga korta kurser eller för uthyrning. Det finns ett rum mellan Bat-Seba och Dina men det har inget Bibel-dams-namn eftersom det inte är en lektionssal utan bara innehåller kopiatorer och annat. Att sedan ingen sal fått namn på C beror på att Bibelns grundspråk hebreiska och grekiska inte använder den bokstaven.

Dina betyder "dom, rättvisa". Hon lever med sin pappa Jakob och sin mamma Lea samt pappans tre andra fruar samt Dinas 12 bröder av vilka flera är gifta med en eller flera kvinnor. Det man möter i berättelsen är alltså en nomadklan ledd av Jakob på samma sätt som hans pappa Isak och farfar Abraham hade lett klanen. Tiden som berättelsen om henne utspelar sig i är ungefär 1800 f Kr - fast den är nedskriven långt senare - och vi kan läsa den i Första Mosebok kapitel 30, 34 och 46.

Dina blir våldtagen av prinsen i en stad nära det läger klanen för tillfället bor i. I det som sedan berättas möter vi saker som dåtida familjeansvar, skam, heder osv. lite svårt att veta är vem eller vilka som lurar vem men det hela slutar i en massaker.

Romanen "Det röda tältet" av Anita Diamant handlar om Dina och hennes tid. Det är en roman som broderar vidare på ämnet men den ger en hyfsad bild av hur folk levde och hur nomadsamhället var organiserat. Vad gäller tankeliv och känsloliv är dock romanens människor "moderna" - inte typiska för bronsåldern.