”Min Gud, Min Gud, varför har du övergivit mig?”
Ikväll är det dock Fet-tisdag, den tredje dagen av Fastlagen, alltså den tid man lagar till för Fastan som inleds i morgon. Om den och sådant som har att göra med Fastan handlar nu detta inlägg som jag försett med en bild av ett krucifix från en kyrka i Syd-Amerika.
"Min Gud, Min Gud, varför har du övergivit mig?"
Vårvintern då allt ljusnar och vi mer och mer njuter vända mot solen är samtidigt en period då man i kyrkor och samfund på ett speciellt sätt fokuserar vissa händelser kring "världens ljus" - alltså Jesus. Under tiden före Påsk - alltså Fastan - blir det berättelserna om Jesu lidande och död som står i centrum. Det är just de händelserna i Jerusalem som är hans avgörande insats för oss människor. Alla de fyra Jesus-berättelserna - evangelierna - som finns i Bibeln berättar om detta. Dessutom gör de det på ett mycket mer detaljerat och noggrant sätt än när de berättar om andra händelser med och kring Jesus.
I år är det i kyrkorna så att man främst låter berättaren Markus framställning av Jesu väg till Jerusalem och hans lidande och död vara utgångspunkten i många gudstjänster och andakter. Förra året var det Matteus, nästa år blir det Lukas, sedan Johannes 2011, Matteus igen 2012 och Markus kommer tillbaka 2013.
Evangelisten Markus är den förste som skriver en löpande Jesushistoria. Innan han skrev hade berättelserna under ungefär 30 år återgetts muntligt. På den tiden - strax efter det vi kallar år 0 - var detta helt naturligt. Praktiskt taget alla hem saknade skriven litteratur. Nästintill all information var muntlig och lärdes in utantill. Man hörde, lärde och la på minnet.
De flesta Bibelforskare menar att Markus då skrev ner det urval av Jesushändelser som han ansåg vara av särskild vikt för att folk skulle kunna få rätt information - och kunna tro. Sannolikt hade han också de människor i Rom som trodde på Jesus i tankarna när han skrev. Och i sin berättelse blir det händelserna i Jerusalem det dygn Jesus led och dog - följt av uppståndelsen ett par dagar senare - som blir den längsta sammanhängande händelsekedjan (kapitel 14-16).
Det sista som människor säger brukar vi låta betyda mycket.
I Markus berättelse är Jesu sista ord: "Min Gud, Min Gud, varför har du övergivit mig?"
Med det ges klangen för Fastetiden från och med Askonsdagen (i år den 25 feb) fram till och med Långfredag och Påskafton. Klangen att Gud blir människa som vi för att dela människornas villkor helt och fullt, till och med verkligheten i och känslan av att vara övergiven av Gud. Till att börja med betyder detta att i alla lägen vi kan komma i vet Gud/Jesus hur det är. Ingenstans, inte ens i övergivenheten, är vi riktigt övergivna. Gud/Jesus vet av egen erfarenhet hur det är. Och med-lider med oss. Och dessutom: - detta låter lika rörigt och konstigt som det är sant och verkligt - är det så att tack vare att Gud/Jesus delade vårt läge så sker ett byte. Han tog vårt läge och vi får hans - alltså gemenskap och harmoni med Gud. Som en gåva. Tack vare det Jesus gjorde. Att enkelt lita på och tro - typ.
Vi tog hans liv och han gav oss möjlighet att ta emot hans evighetsgåva till liv. Ja, visst är det en dårskap för förnuftet. "Detta har jag uppenbarat för de enfaldiga men fördolt för de visa"
