Elisabet
Folkhögskolans olika klassrum är uppkallade efter Bibliska kvinnor. När namngivningen gjordes fick lektionssalen längst mot väster ett namn på A och framme vid det sista rummet i skolans östra del blev det ett namn på N - sedan tog klassrummen slut.
När namnindelningen gjordes var lärarrummet det första rummet i korridoren från centralhallen österut. Lärarrummet var ingen lektionssal och fick därför inget namn. Senare gjordes en ombyggnad som gjorde att två små klassrum kom in mellan klassrummen Dina och Ester. Elisabet är det andra av dessa.
Elisabet - namnet betyder "edens Gud" eller "Gud är ed" var en kvinna släkt med Jesu mor Maria. Hennes man var prästen Sakarias. Paret var rejält till åren komna och utan barn. I biblisk tid var detta ett problem av betydligt större format än vad det är idag. Utan barn stod man dels utan försörjning på sin ålders höst, dels tog som släkten, alltså livet, slut. Just detta sista kan nog många gånger vara en upplevelse också i vår tid, med då var känslan av "slut" ännu starkare.
I Lukas berättelse om Jesus, kapitel 1, möter vi Elisabet och hennes Sakarias ca år 6-5 före vår tideräknings början. Trots att de är alldeles för gamla för att få barn blir Elisabet gravid och får en pojke som ges namnet Johannes - med tillnamn Döparen. Hon är i Bibeln ett exempel bland några på hur mycket gamla kvinnor blir mödrar till betydelse viktiga personer och så inblandade i avgörande händelser. Abrahams fru Sara är en. Hennes sonhustru Rebecka en annan. Hennes sonhustru Rakel i sin tur en tredje. En kvinna som heter Hanna är ett fjärde exempel*.
Elisabets son Johannes Döparen blev en viktig förberedare för den 6 månader yngre Jesus. Han blev en profet som med sitt budskap gjorde stort intryck på många människor. När folk, inspirerade av hans förkunnelse, ville göra nystarter i sina liv blev de döpta av Johannes. Också Jesus döps av honom och blev på så sätt invigd till sitt uppdrag.
Bilden illustrerar när den gravida gamla Elisabet möter den unga nygravida Maria.
* Om dessa kan man läsa dels i Första Mosebok kapitel 12-35, dels i Första Samuelsboken kapitel 1-2.
